Atinello – ett skepp från själen….

Efter 65 år på havet blir Atinellos skapare landkrabba.
”Nu ska jag se städer från land istället för från vattnet”, säger Olle Rylander som skapade Atinello.

Havet är något som Olle Rylander, Atinellos skapare, känner väl. Redan som 15-åring arbetade han som yrkesfiskare vid Gotland och sedan dess har han tillbringat mycket tid på havet. Därför var det på något sätt bra att lågkonjukturen slog till i början av nittiotalet. Olle kände sig sysslolös när inte lika mycket elektrikerjobb droppade in och efter att ha byggt färdigt sitt och hustrun Anitas hus i Järna ville han fördriva tiden med ett nytt projekt.

I två år funderade han på hur Atinellos konstruktion skulle se ut. Matbordets storlek fick bestämma längden och syftet med båten var inte bestämt när ritningarna började bli till.

”Jag lät bara pennan löpa över pappret och jag hade ingen tanke på varför. Man kan säga att hon är ritad ifrån själen”, säger han.

Under tiden som Anita arbetade heltid och drog in pengarna till hushållskassan byggde Olle Atinello i trädgården.

”Olle hade egen firma så han drog ut telefonen i trädgården så han hörde om någon ringde när han byggde. När det kom en beställning på ett jobb åkte han iväg för att sedan komma tillbaka och fortsätta på båten”, säger Anita och skrattar hjärtligt.

Atinellos längd stannade på 17,80 eftersom matbordet inte var längre men så la han till en liten bit i aktern för att hon skulle se lite snyggare ut. Masten, som är gjord av kvartersågad gran, tog en hel sommar att få ihop.

”Jag tänkte ut vilka granar jag ville ha och efter det fick vi torka dem i garaget under vintern. När våren kom började jag foga ihop bitarna för att sedan gå över med golvslip”.

”Sedan lackade vi och lackade och lackade”, fyller Anita i.

När Atinello skulle sjösättas krävdes poliseskort. Eftersom de skulle ta väg 57 till Ulfsundet, i Järna bakom Antroposoferna, var man tvungen att stänga vägen. Styrhytten hade lyfts av för att komma under motorvägen och man var tvungen att åka på fel sida. Polisen var där och dirigerade trafiken.

Både Olle och Anita skrattar åt minnet.

När Atinello väl var i vattnet åkte de till Södertälje för att sätta på masten.

Vintern 2009 bodde de Gotland vid Fårösund och 2010 påbörjade Olle och Anita sitt äventyr.

”Vi åkte genom Kielkanalen och när vi nådde Helgoland la navigationsutrustningen av. Då vände vi om och tänkte att det inte skulle bli någon resa men när vi kom till Danmark så började det fungera igen och vi körde vidare”.

Resan fortsatte till Holland och vidare genom Engelska kanalen mot Le Havre vid Frankrikes kust, längs hela kusten med stopp på kanalöarna (Bailiwick of Guernsey och Jersey), Spanien och Portugal.

”Vi stannade i Gibraltarsundet på Afrikasidan för det ryktades om att det fanns billig mat att köpa och bunkra. Det stämmer inte kan jag säga”, skrattar Anita.

De började göra sig redo för att passera Atlanten och seglade mot Kanarieöarna vidare till Kap Verde.

23 november 2010 påbörjades Atinellos Atlantenseglats.

”Du vet, seglen hade jag sytt av presenningar för vi var ju tvungna att prova först innan vi beställde nya. Vi visste inte om måtten skulle fungera”, säger Olle.

När de sedan kom över Atlanten fram till Trinidad beställde de segel från Hong Kong.

”Det fungerade jättebra. Bara en presenning gick sönder och att måttbeställa segel från Hong Kong som fraktades till Trinidad var inga problem”, säger Anita.

Hon var aldrig rädd utan tyckte att resan var spännande. Från Kap Verde till första stoppet i Karibien, Sankt Vincent tog det 21 dagar.

”När vi kom fram var det jul och flera skandinaver samlas där varje år. Det var otroligt roligt att möta alla dessa människor”.

Olle och Anita var ute i ett och ett halvt år och hade Olle fått bestämma skulle de ha fortsatt till Australien.

”Det gick inte för min mamma var gammal och lite krasslig. Vi längtade efter våra barn också”, säger Anita.

De saknar inte Atinello. Olle har, efter att han sålde henne till oss, köpt en skåpbil som han har byggt om till husbil.

”Är man 82 år och ska fylla 83 så är det kört. Jag är för vinglig i bena. Nu ska jag se städer och länder från land istället för att se det från vattnet”.

PS. Namnet Atinello är ett semordnilap. Anita och Olle baklänges.

Ciao Bello från Atinello!